Fia är ett porträtt av Soma, min sambo, i alla fall i väldigt hög utsträckning. Inte rättvist, inte identiskt utan naturligtvis en karikatyr, serien ska ju helst va roligare än verkligheten den baseras på. Men det är fler strippar än vad man kan tro som är direkt tagna från saker hon sagt eller gjort, med bara en liten twist. Nåra är faktiskt rakt av, men jag säger inte vilka. Jag bor ihop med en seriefigur, det är rätt coolt!

Tidigare i serien har Fias barn och barnbarn figurerat. Dom stripparna kommer jag väl att göra i fortsättningen oxå men jag kommer nog inte att lägga upp dom här, dom är ändå mest interna familjeskämt. Sen funkar inte serien om den består av en massa mer eller mindre ytliga porträtt på personer i ens omgivning, dom enda från Fias familj som lär bli kvar är hennes mor och hennes son Putte som bär drag av Somas yngsta son Deva, som faktiskt funkar (mest för att jag tycker han blev bra som groda med bockskägg).

Fia kom in rätt sent i serien. Jag menar, jag hade ingen flickvän när jag va tio så Palle hade inte det heller och så höll det på tills jag va 25. Då hade jag levt med Soma i nåra år men inte ritat av henne som seriefigur ännu. Det blev en groda (eller kanske snarare en padda om man ska va petig) eftersom jag tycker grodor är himla söta. Det är Soma oxå så det passade lixom.

Benny har varit med från början men han hette Hoppius till en början eftersom nästan alla mina seriefigurer hade namn som skulle kunnat funka i Asterix (tyckte jag i alla fall). Det va ett... ja, hopplöst namn så får nåra år sen döpte jag om honom. Han är delvis inspirerad av mina vänner, i huvudsak dom manliga och kanske mer av Guffa än av nån annan men han är inget direkt porträtt.

Pirkko är relativt ny även figuren rent visuellt är en av mina tidiga grundtyper. Hon är delvis inspirerad av olika personer (mest kvinnor) jag jobbat med i vården men är inte heller direkt gjord efter en person.

Fyris Fyrén är seriens Gandalf/Merlin/Obiwan men han är mer dement och har mindre koll än nån av dom. Djupare är han kanske även inspirerad av Snusmumriken men nu tar jag stora namn i min mun... Han är alltså Fyrisåns vattenande, världens äldsta nu levande naturväsen och den vise som dom andra kan vända sej till. Han agerar oftast på instinkt. Han är den sista egna grundfigur jag hittat på, började som ett klotter på en tråkig hemkunskapslektion. Jag vet inte vad han är för djur och va dom orange fyrkanterna på hans näsa är för nåt.

Madame Sara, Den Visa Paddan i ån, är ett högre väsen än Fyris Fyrén. Hon regerar nere vid träsken bakom Fyrishov. Hon äter upp dom som är elaka, skyddar dom hon gillar, säger inte så mycket.

Filleråttan, Ruben och Råtto är egentligen figurer som min pappa hittade på när jag va liten (eller om det va min farbror Staffan som hittade på dom och min pappa som fortsatte berätta om dom). Han berättade sagor om dom som ofta va rätt lika det som hände oss just då men lite mer kul och/eller spännande. Om vi åkte till Polen på semester så gjorde dom det med men om vi åkte tåg så åkte dom raket, typ. Jag minns inte en enda av dom historerna, bara att jag gillade dom. Jag hade inte med dom här figurerna i serien förut men efter att min pappa dog ville jag plötsligt ha med dom.

Ja, Filleråttan blev därför ett porträtt av min pappa, kombinerat med drag av Ture Sventon skulle jag säga, vilket jag är säker på att han hade gillat. Ruben och Råtto är hans söner och ännu har jag inte funderat klart kring hur det egentligen är med deras mor, eller ens om dom har samma mamma. Här finns en historia som väntar på att bli till!