Jag gillade inte den här visan när jag va yngre, tyckte den va töntig, fattade inte att det va själva poängen och att Birger Sjöberg va coolare än jag snappat. Sen hörde jag rätt personer sjunga den som duett och ja, sen dess har jag älskat den.
Rent tekniskt här... jag hade köpt en tub med Smalt, ett äldre pigment, en nästan utdöd blåfärg (den såldes på rea). Jag använde den på nåra av dom sista rutorna. Det va kanske ingen bra idé för den va himla grynig och mer lila än blå tycker jag.
Och nej, det är inte Den första gång jag såg dej som Fia hör i ruta 6 utan en helt annan sång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar